Konsten att vara snäll -

25 Apr 2012 1 kommentar

av Joy i Tänkvärt

ska det verkligen vara en konst?

Jag frågar mig detta i ett tillstånd av frustration och förundran över människors förmåga eller oförmåga att faktiskt agera med snällhet som syfte. Jag menar nu inte att motsatsen till snällhet behöver vara något mörkt och ont – jag ställer mig dock frågande till de människor som ofta agerar utifrån sitt egna behov först och främst och som inte gärna tar sig en extra tankeställare eller ens försöker sätta sig in i någon annans situation.

Missförstå mig rätt – jag är själv ingen ängel, brister har vi alla, och visst är det så att man menar att inga snälla handlingar egentligen är oegoistisika eftersom en snäll handling förhoppningsvis föder ett välbefinnande även hos den som utför den. Nåväl, är fallet så är det ju underbart. Att göra något snällt mot någon och se den bli glad,samtidigt som man blir glad själv – vilken win-winsituation!

Ordet snäll har för vissa en töntig klang, för mig själv däremot kan det vara en av de egenskaperna jag uppskattar allra mest hos människor i min omgivning, långt före rolig och smart – för man kan va både det och snygg, men är man inte snäll och omtänksam ja då faller man platt i mina ögon. För mig är att vara snäll att tänka på alla i en situation – att inte bara se till sitt eget bästa utan att försöka kompromissa och ge för att kunna må bra tillsammans med andra. Det värsta jag vet är när folk inte ens försöker tänka sig in i någon annans situation utan man dömer den utifrån sig själv – hur ska man kunna göra det rättvist? Man har ju inte på något sätt tillgång till den människans inre och dess erfarenheter, så hur kan man då ifrågasätta något man inte vet? Visst, det är svårt att ha tålamod ibland. Med såväl unga och gamla, men här lägger jag in mitt favoritcitat:

”How far you go in life depends on you being tender with the young, compassionate with the aged, sympathetic with the striving and tolerant the weak and the strong. Because someday in life you will have been all of these.”

Detta är så sant – och i enlighet med tanken om karma, hur skulle du velat bli bemött som barn till exempel? Med tålamod och kärlek eller frustration och irritation? Jag fullkomligt avskyr när barn blir dåligt bemötta – det föder för mig ett obehag större än mycket annat – för om inte jag som vuxen kan bete mig mot ett barn och blir arg på ett barns okunskap eller dess oskuldsfulla lekfullhet, hur ska de då förväntas växa upp till kloka vuxna? Vart hamnar vi då? Och om inte jag kan försöka sätta mig in i situationen att vara en mycket gammal människa och därmed inte behandla äldre med den respekt de förtjänar – hur ska jag då kunna förvänta mig annat än att bli negligerad och bortglömd när jag själv åldras? Och om jag inte ens bara försöker att förstå att vi alla är olika, oavsett ålder och att alla våra livserfarenheter lämnat olika spår i oss – ja då har jag inte ens rätt att bli irriterad för då ser jag alltid allting ur mitt egna perspektiv. Och perspektiv mina damer och herrrar är ju som bekant mitt favoritord.

Att vila i att inte veta

13 Mar 2012 1 kommentar

av Joy i Tänkvärt

Att inte veta vad som väntar runt nästa hörn kan vara lika skrämmande som spännande. Som så många gånger förr har jag skrivit om livets outgrundliga vägar – och om att det kanske inte är  förrän vi når toppen av uppförsbacken som vi ser den vackra utsikten och vad vi har framför oss. Förhoppningsvis och förmodligen är det så för oss alla – att det finns en väg och att vi måste tro på att vägen vi tar leder oss in på rätt spår. Det är så lätt att bli rädd och ledsen inför det okända – för man känner sig liten och maktlös. Det är svårt att inte veta vad som ska hända – för man vet inte vad man ska ställa in sig på. Men finns det en sak vi vet säkert så är det  ju att vi ingenting vet. Jag menar – livet kan svänga till rätt ordentligt lite när som helst – och när och om det gör det, då får vi försöka hantera det på bästa sätt då.  Kanske är svängen sjukt härlig och slänger oss rätt in i vårt livs äventyr!

Själv hoppas jag på lite lagom mjuka svängar snart, såna där små knuffar som visar att man är på rätt spår. Och jag tror att bästa sättet för att vara öppen för de positiva sakerna är att våga tro att de kommer – samt att försöka vara stark nog att tro på att det som vi i nuläget inte ser så positivt – kanske i slutändan är en stor och värdefull gåva.

Så länge jag lever omgiven av kärlek så vill jag vara djupt tacksam för det -för det är det – som för mig är själva livet. Jag lever när jag älskar. Det betyder inte att jag inte vill göra många andra saker också, att jag vill förverkliga mig själv, kanske till och med köpa lite onödiga prylar. Men jag vill aldrig glömma bort att ta hand om det viktigaste; kärleken, relationerna till min familj, mina vänner, min älskade och såklart framförallt mig själv. För även om jag letar efter lyckostunder lite här och där, och alltid väntar på att den ska komma i form av ett efterlängtat besked eller en skön ledig dag så vet jag (fast nog är det sjukt svårt att tro på det ibland!) att friden och lyckan egentligen redan finns inom mig. Det enda som hindrar de två tingen från att komma ut är mina egna tankar och mina egna rädslor – rädslor för sådant som jag inte vet någonting om.

Jag hoppas att ni, såväl som jag ibland påminner er själva om att vi inte ser hela bilden av vårt liv och att det kanske inte är meningen heller, för även om man inte ser tanken eller lösningen så betyder det inte att den inte finns där – och att det inte alltid är vad som händer oss som bestämmer hur vi ska må – utan hur vi väljer att se på det. Sjukt svårt jag vet, men det skadar inte att försöka.

Love and strenght/ Joy

It lies within

24 Jan 2012 Kommentera

av Joy i Tänkvärt

”Den som endast söker applåder utifrån har lagt hela sin lycka i andras händer”

The strenght lies within

Vad gör du med din fria vilja?

17 Jan 2012 Kommentera

av Joy i Tänkvärt

Nytt år – nya möjligheter – uttrycket är slitet men visst är det skönt med känslan av att få en ny chans – att få börja om. Och då är det särskilt viktigt tycker jag att som alltid se inåt. Att våga fråga sig själv och inte andra vad man vill med sitt liv. Att våga tro på det som ingen annan tror på. För vems liv ska du leva? Ditt eget – eller det livet som du tror att andra förväntar sig att du ska leva?

Läste en bra text av Anders Haglund på www.lifevision.se:

Med kraften av att se att du kan välja vilka tankar som du gör något med kan du börja använda din fria vilja. Du är inte en förutsägbar planet eller boll som susar fram i beräkningsbara banor. Du kan välja en helt ny bana när som helst. Som allra minst kan du ändra riktning några grader och över ett år leder det till helt nya destinationer. Det här finns tillgängligt för oss alla i samma stund som vi förstår det.

Så vad vill du åstadkomma 2012? Vad behöver ändra på sig för att det ska hända? Vilka är de dagliga val jag behöver göra för att komma närmare en dag i taget? Vilka av mina tankar ska jag ta på allvar för att kunna har roligt på vägen fram? Det är upp till dig och självklart är det min förhoppning att du väljer lägga din energi, tid och resurser till att skapa det liv du vill. För det har du fått den gudomliga möjligheten att göra.

Jag hejar på alla de som vågar gå sin egna väg. Det betyder inte att man ska behöva vandra ensam – men man kanske måste leta efter styrkan i sig själv – och inte söka den i andra människor, eller inte heller distrahera sig med saker som på ytan verkar viktiga. Vill du inte lära känna ditt riktiga jag? De modigaste är dem som på riktigt vågar möta sig själva i tystnad – de som vågar ta tag i det som är svårt och se sina svagheter – det är först då man finner verklig styrka att gå framåt och vidare.